Trots att hon redan satt nära honom så kom hon ännu närmre. Jennifers ena hand la sig lätt och nästan nonchalant mot hans lår. Hon verkade inte tänka på det men hela Johnnys väsen verkade skiftade fokus till den där handen som låg på hans lår. Det blev mittpunkten av hans verklighet. "Jag mår bra, känner mig lite frusen bara. Här förresten, jag vill inte ha mer." Hon sträckte fram ett glas vin. "Se så, gullet, drick upp det nu." Johnny tog emot glaset, lite osäker på om det var så klyftigt att dricka ännu mer. Men av någon anledning så ville han göra henne glad, så han tog försiktigt en klunk. Jennifer skrattade. "Kom igen nu, ta en riktig klunk!" Och det gjorde han.
Några minuter senare så hade Jennifers ena arm förflyttat sig och låg nu bakom nacken på Johnny. Till och från så var Jennifers ansikte så nära honom att han kunde känna värmen från hennes andedräkt smeka hans hud. Vinglaset var tomt och Jennifer tog det ifrån honom med ett leende. När hon ställde glaset på bordet så spred sig en rysning över hans rygg. Mint. Jennifer luktade mint.
Alla intryck kändes plötsligt överväldigande. Han kunde inte bestämma sig över om Jennifer alldeles nyligen hade ställt bort glaset eller om det hade hade kunnat gått timmar sen det hände. Han hade helt tappat sin tidsuppfattningen. Han kände sig yr i huvudet. Hela tiden var han osäker på vad som hände runt omkring. Jennifer verkade komma närmare och närmare. Hans hjärta verkade dunka hårdare och hårdare. Han genomsyrades av en känsla av obehag. Han kände sig nästan handlingsförlamad. Jennifers mun var bara några centimeter från hans när han blev medveten om att Steffi lät upprörd.
Han hade hört Steffis röst hela tiden men det var som om den hade blandats ihop med alla andra ljud omkring honom. Men att höra hans röst förankrade honom på något sätt lite mer i verkligheten. Han vände sig om och såg hur Steffi försökte trycka undan två av de andra tjejerna. Steffi sa tydligt att han inte ville, att de skulle flytta på sig, men de slutade inte. Samtidigt kände Johnny hur en hand tog tag om hans haka och vände bort den. Jennifer satt grensle över honom och hon höll hans ansikte i ett hårt grepp. Instinktivt försökte han ta bort hennes händer men så i nästa sekund så var det någon som höll fast dem med.
Paniken började sprida sig genom hans kropp, tungt och kvävande. Han såg inte Steffi längre men han kunde höra hur han skrek, eller rättare sagt att han försökte skrika innan det tvärt skars av. Johnny tyckte att det kändes som att drunkna fast att man var på land, utan vatten. Han försökte kämpa sig loss, men varje rörelse kändes tung och klumpig, rummet började snurra. Han låg på golvet och genom taket kunde han se stjärnhimlen snurra runt, runt, och runt. På något plan registrerade han att hans byxorna togs av och att hans skjorta slets sönder. En myriad av händer verkade kladda på honom överallt, de höll honom hårt och våldsamt.
Halsen brann och han kunde andas igen. Någon hade hållit sina händer runt hans hals väldigt hårt. En sista klar bild föll för Johnnys ögon innan ett kompakt mörker lägrade sig. Han såg Jennifer sitta grensle över honom. Hon rörde sig upp och ned, upp och ned. På var sin sida av sig såg han två andra tjejer som satt med knäna hårt tryckta över hans armar. Han såg någon som hade dragit på sig kängor och vars ena fot nu susade förbi mot honom. Efter det blev allt svart, och det var svart under vad som kändes som en väldigt lång tid.
Fortsättning följer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar