fredag 24 januari 2014

I en omvänd värld - Del 2

Del 2 

Johnny hasade sig sakta och mödosamt upp mot väggen. Sakta gick han bort mot fönstret som vette ut mot ett rasande snöväder. Armarna hade han tryckta mot magen, ungefär som om han försökte hålla fast i något. Ibland hjälpte det mot ångesten. Omedveten om det så sökte sig hans händer till en viss punkt nedanför armvecken. Blåmärkena som hade gått från blått till djuplila hade prytt honom likt en ständig påminnelse och hade inte bleknat bort helt och hållet fören någon månad sedan. På något vis kunde han fortfarande känna någon sorts fantomsmärta stråla ut från dem och skjuta ned i resten av armen. Samma sak gällde sprickan i huvudet vid tinningen. Ingen värktablett i världen verkade kunna bota den konstanta spänningsvärken.

Det var så lustigt, för den där dagen hade börjat så bra. Det hade varit den första gången han hade känt sig riktigt glad på mer än ett år. Allt tack vare att hans bästa vän Steffi skulle komma tillbaka från huvudstaden och hälsa på honom under några dagar. De hade pratat nästan varje dag via telefon eller över internet det första halvåret men sen hade det klingat av lite i taget. Nu hade de inte träffats sen han flyttade dit efter att Steffis mamma fick den där chefspositionen på något stort företag där uppe. Men nu skulle han i alla fall komma och hälsa på.

Fredagen då Steffi skulle komma var varm och kvav. Johnny gick upp tidigt, gjorde sig i ordning och var i skolan tidigare än han brukade. Det visade sig bli en lugn dag och han blev gladare och gladare för varje timme som tickade förbi. På lunchen satt han med de vanliga klasskamraterna när Jennifer, skolans coolaste tjej dundrade ned på en stol bredvid dem. "Tjena snyggingar, vad ska ni göra ikväll?" Johnny satt tyst, låtsades vara försjunken i sin mat men de andra svarade försynt och blygt att de inte hade något planerat. "Kom till min fest ikväll då! Mina föräldrar är borta tills på söndag så vi ska ha värsta röjjet!" Mumlandet från Johnnys klasskamrater verkade växlas upp till ett glatt kvitter och det pratades ett tag om vart hon bodde, när man kunde komma och hur man skulle få tag i dricka. Johnny däremot tänkte att de gott och väl kan få dricka sig glömska, han hade i alla fall bättre saker för sig.

Halvtimmen efter skolan gick långsammare än vad resten av dagens timmar verkade ha gått men tillslut så hörde han ett dundrande och smattrande från det annalkande tåget som Steffi kom med. Tåget saktade in vid perrongen och ut gick människor i tjog. Sedan kom Steffi.  Johnny drog ofrivilligt efter andan, Steffi såg helt annorlunda ut. Hans svarta hår var blekt och bakåtslickat, han hade tighta kläder som framhävde hans manliga bringa och inte ett enda plagg saknade tydliga märkesloggor. Johnny gick fram till honom och Steffi log. "Tjena! Känner du inte igen mig eller?" Johnny stammade fram "Du ser inte ut som jag minns dig bara." Steffi ryckte på axlarna. "Efter att morsan fick det där jobbet så började hon köpa massa dyra märkeskläder till mig. Som om jag behöver se ut på ett visst sätt bara för att hon tjänar pengar."

På vägen hem var det som om han aldrig hade åkt, de skämtade och pratade om hur konstigt det var i huvudstaden och hur tråkigt det  var i Vänn. De lämnade hans packning på Johnnys rum och satt sig i köket för att dricka kaffe och röka inomhus under fläkten. "Vart är dina föräldrar då, Johnny?" Surrandet från fläkten, lukten från kaffet och röken från cigaretterna blandades i Johnnys huvud och sänkte sig som ett lugn över honom. "Hade jag glömt säga det? Min farbrors fru fick barn för några dagar sedan så de åkte iväg för att hälsa på dem i några dagar. Tror de kommer tillbaka på måndag." Steffi nickade. "Vad ska vi göra ikväll då? Finns det någon fest att gå på?" Johnny satt tyst en stund och svarade sedan "Jag tänkte att vi kunde kolla någon film eller så. Känner inte riktigt för att festa. " Han stod tyst en stund. "Men det finns en fest som en tjej på skolan har." Steffi satt och gnolade någon popmelodi men sa sedan: "Vi skulle ju kunna gå och kolla om det är nått att ha? Suger det kan vi ju gå och ta någon pizza eller nått, kanske se en film på bio. Vad säger du?" Johnny tänkte efter en stund men gav med sig tillslut "Det skadar väl inte att bara gå och kolla hur det är."

Två timmar senare stod de i den mysiga kvällsvärmen utanför Jennifers våningshus. Musiken spred sig mellan gatorna som ringar på vattnet och porten stod vidöppen, som en inbjudande hägring mot socialt umgänge. De gick in, spänt förväntansfulla och glada. Kvällen stod sig glatt ut mot vad Johnny hade förväntat sig. De blev bjudna på dricka men inte trakasserade.Ja, det var trevligt att bli pratad med som en medmänniska istället för som ett objekt för en gångs skull.

Ytterligare två timmar senare var det becksvart ute. Johnny och Steffi hade fått lite för mycket i sig och lullade runt på samma sätt som alla andra. Tillslut satt de tillsammans med ett gäng tjejer i sofforna i det stora vardagsrummet och pratade om Steffis skola. Johnny satt tyst och lyssnade med halva sin uppmärksamhet, den andra halvan kändes luddig och diffus. Han tänkte något om att det inte var många kvar på festen. Den tanken fick honom att titta sig omkring och sanningen var att det i själva verket bara var han, Steffi och ett tiotal tjejer kvar. Men de hade trevligt så den tanken fick inte mycket utrymme i det kvala utrymmet som fanns kvar inom honom. När Steffi raljerat klart om hur uppnosiga alla killarna var på hans skola så började man prata om något annat. Riktigt vad hängde inte Johnny med i för hans uppmärksamhet hade fastnat på Jennifer. Hon hade satt sig väldigt, väldigt nära honom, så nära att deras lår var tryckta mot varandra. Jennifer verkade inte ha märkt det för hon prata med en vän som satt bredvid henne.

Johnny var medveten om att han hade druckit för mycket, men han hade haft det så trevligt vilket var en så stor kontrast mot hur han hade trott att det skulle bli. När han tittade på Jennifer i ögonvrån så kunde han erkänna för sig själv att hon faktiskt var väldigt söt och av alla tjejerna i skolan som hade trakasserat honom så var hon en av de enda som inte hade det. Han kände sig dragen till henne, men han visste inte om det var tack vare alkoholen eller om det var ren känsla. När han var nykter tyckte han att hon var arrogant och högljudd, hon höll alltid på att latja runt med de andra tjejerna som om de var barn. Men kanske hade han haft fel, kanske fanns det saker hos Jennifer som han inte sett förut.

När Jennifer efter en stund vände sig om så möttes deras ögon och Johnny kunde inte låta bli att le.

Fortsättning följer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar